Besök i Uddevalla kyrka samt kyrktornet 20 Maj 2010
20 grader varmt, vilken härlig försommar kväll, humlorna surrade bland blommorna och fåglarna sjöng så vackert bland buskarna utanför kyrkan.
Vid sista medlemsträffen före sommaren skulle vi besöka kyrkan och klocktornet. Vi träffades utanför huvudingången till kyrkan, på trappan stod vår guide för kvällen, kyrkvaktmästaren Göran Johansson och väntade. Cirka 30 personer hade mött upp och var nu förväntans fulla, bland annat för att besöka kyrktornet.
Göran lotsade oss in i kyrkan och berättade att den också kallades för Sankt Anna. Två tidigare kyrkor hade brunnit ner och den nuvarande kyrkan stod klar 1811 i nyklassicitisk stil. Arkitekten Gustaf af Sillén hade gjort ritningarna. Vi fick veta att kyrkan var ganska nyrenoverad, bänkarna var utbytta och bekvämare än de gamla och det gjordes när kyrkans golv lades om. I samband med renoveringen skulle en del rör bytas ut som låg under golvet och då upptäcktes det att golvet var ruttet. Det nya golvet fick vackra marmorplattor. Ny orgel monterades in för ett år sedan och orgeln kom från Norge. En del bänkar har tagits bort på sidorna och i ena hörnet av kyrkan har man skapat ett litet kafé. Där man efter gudstjänsten eller annan verksamhet kan inta kaffe och bulle.
Vi fick också se en del av prästernas skrudar, den ena vackrare än den andra. Kyrksilvret fick vi beskåda och vi fick berättat att nattvardsvinet inte längre innehöll alkohol, vilket kan vara en fördel.
Kyrktornet ligger på Agneberget och det är en bit från kyrkan. Tornet var från början ett försvarstorn med ett spetigt tak men vid den stora branden 1806 brann taket ner men byggdes upp igen 1833. Göran Johansson öppnade grindarna till tornet och de som ville kunde börja sin vandring upp för alla trätrapporna. Väl där uppe hade man än hänförande utsikt över staden och Byfjorden och längst bort i fjärran såg man den vackra Uddevalla bron.
Efter detta besök i försommarkvällen smakade det gott med kaffe och kaka utanför det mysiga Lejas café på Kungstorget, som hade öppet extra för oss.
Text: Berit Berntsson