Anders Larsson från Brahe-Gränna
blev storman i det införlivade Bohuslän

Den nye fogden förtalad och impopulär

 

Anders Larsson är född 1623 på Aranäs gård i Gränna socken som son till den blivande borgmästaren i Brahe-Gränna, befallningsmannen Lars Svensson. Fadern var borgmästare i Brahe-Gränna åren 1659-75. Innan dess hade han varit grevskapets befallningsman. Riksdrotsen greve Per Brahe hade år 1658 "såsom pant för en äreskänk" (läs utlåning) på 50.000 riksdaler till kronan fått rättighet att, bland annat, uppbära jordeboksräntorna av hela Tjörn och Orust samt kronotiondena på Orust. Dessa öar tillhörande Bohuslän hade just kommit under svensk förvaltning som följd av 1655-58-års svensk-danska krig.
 

De stora länsinnehavarna höll sig på den tiden med egna fogdar och Anders Larsson kom nu i Per Brahes tjänst. För att komma ifråga för en tjänst förenad med uppbörd måste den tilltänkta personen kunna ställa upp med förmögna borgensmän om eget kapital saknades. Det fanns en enda person i hela Bohuslän som slapp detta och det var Anders Larsson. För honom hade riksdrotsen Per Brahe själv utställt borgen.

Så småningom skulle Anders Larsson komma att samla inte mindre än tre titlar under sin hatt: såväl Kronans som Riksdrotsens befallningsman på Orust och Tjörn som borgmästare i Uddevalla. Imponerande! De nya svenskarna på Orust visade i början sitt missnöje med den nya ordningen. Anders Larsson blev under den första tiden "ej väl tåld" och till tinget 1662 är torparen Börje smed i Åsen, Långelanda socken, instämd för att han på väg till kyrkan sagt att Anders Larsson borde rymma landet. Börje smed försvarar sig med att han varit i Svenesund, där han träffat många män, som kommo från Bohus, "och de talte sådant". Flera gånger under rättegången ber smeden om förlåtelse för sitt uttalande, och fogden själv kräver inte något straff. Lagrättsmännen, bland dem Nils i Nöteviken, sade "att Börje smed ej var så rättsinnig som han borde vara och bör besinna vad han säger". Eftersom Börje var en fattig man sattes böterna så lågt som 2 riksdaler silvermynt.

 

Fogden, bönderna och skatten

 

De sammanlagda skatterna var betungande för bönderna och inte blev det bättre av att greve Per Brahe i slutet av 1660 tvingade bönderna att betala 1 riksdaler per hemman eller motsvarande i byggnadsmaterial för att fogden skulle bygga ett stort hus, där greven kunde inlogeras om han ämnade besöka sitt fögderi. Bönderna klagade högljutt bl.a. över de extra ordinarie skatter som togs ut. År 1664 begär greven tingsattest betr. summans beräkning och rätta belopp. Tinget kunde inte finna annat än att skatten var rätt uträknad. En storbonde på Orust, Jöns Gullbrandsson i Vräland, kom i delo med Anders Larsson i samband med det s.k. "opproret i Ottestala" 1664, då fogden anmäldes för oskäliga skattekrav. Elof Svensson i Hästlägg bistod Jöns Gullbrandsen och utsågs till ombud för Orustbönderna. Han reste med klagomålen till guvernör Harald Stake och den kungliga kommissionen på Bohus slott i vilka ifrågasattes om uppburen månadsskatt för åren 1658 och 1659 inlevererats. Anders Larsson uppvisar då grevens befallning från år 1661, att inkvarteringspenningar skulle uppbäras, för tinget. Snart hade fogden skrämt bönderna till underkastelse. Nu skulle Jöns Gullbrandsen fällas för uppvigling. Men därav blev intet. Men fogdens hämnd skulle komma senare.

I domboken kan vi följa fogdens framfart på öarna. Trots att lagrättsmannen Anond Bryntesson stöder sig på en lagmansdom utmäter fogden ett silverbälte hos honom och hotar konfiskera bältet. Protester lönlösa. Rätt eller orätt. Skatteskulder indrevs, då liksom nu, utan misskund. Naturligtvis gick inte fogden själv i stugorna och krävde in fordringar utan därtill hade han en tjänare, en s.k. profoss. Kanske visade Anders Larsson brist på omdöme då han först valde Konrad Olsson i Burås till sin profoss. Konrad skulle senare under 1663 komma att rannsakas för både landsförräderi och förbrytelser. Han hade ridit för danskarna under kriget med svenskarna och dömdes nu för uppror, landsförräderi och plundringar till döden. Danskarnas f.d. svorenskrivare (häradshövding) Per Andersson i Västra Holm tvingas att sätta all sin boskap i pant till fogden och två månader senare gör länsman utmätning hos den olycklige mannen. Det var dock inte helt ofarligt att göra dessa besök hos bönderna. Vid ett tillfälle jagar lagrättsmannen Nils Kristensson iväg fogdens tjänare med yxa och stör. En kungörelse som säkert blev upphov till åtskillig tandagnisslan hos allmogen var grevens befallning 1664 att allmogen skulle stå för skjutsning när fogden skulle besöka Gränna. Fogden klagar på tinget över att en bonde vägrat skjutsa. Bondens hustru påpekar att hästen är för ung för att bära en karl. Profossen klagar över att han ej vågat gå in stugan då bonden lovat honom stryk. Han döms att böta 7 mark för sin hotelse.

 

Ostron till Visingsborg

 

Mellan fru Margareta Huitfeldt på Sundsby och Per Brahe hade en slags vänskap uppstått och man brevväxlade. Flera gånger försåg hon greven med havets läckerheter såsom ostron, musslor och hummer. Anders Larsson var behjälplig med att skaffa fram varorna. Av praktiska skäl måste transporterna gå vintertid. Även om fiskarna nog många gånger skulle vilja vägra att gå ut i de isiga vattnen för att leta ostron vågade man inte. Då väntade indragning av fiskeritillstånd samt beslag av både båtar och fiskeredskap. Och i slutändan svält för familjerna.

 

Fogden blir borgmästare

 

I Uddevalla hade 1665 den gamle borgmästaren, Johan Lambrechtsson, från den norska tiden avlidit.  Anders Larsson  föreslogs  nu som ny borgmästare av Bohusläns guvernör. Ett protokoll från den 29 juli 1665 berättar följande:

Denna dag ankom Högvälborne Nådh Herr Rigsdrottsens befallningsmand över Oroust & Tjörn Erlig och wellbetrod Anders Larsson med recommenderation ifrån Hans Höggreflige Nådhe Herr Rigsdrotsen og i lige maade ifrån Hans Exellens Gouverneuren Harald Stache, allså bleff menige Borgerskapet sammankallet og haffwer sig fått foreläst Högsbemälde Recommenderationer og strax resolvaret at de wilde haffwe wellmemälde Anders Larsson till theris Borgmäster.

 

Staden blomstrar

 

Anders Larsson sades vara egenmäktig och egennyttig, ja andra källor säger t.o.m. högdragen och hänsynslös. Båda har säkert rätt, men dock var karlen synnerligen effektiv. Karl X Gustaf hade fråntagit Uddevalla dess stapelrätt 1658, men undan för undan lyckades han återfå dessa. Åren 1664 och 67 återgick vissa rättigheter och 1674 vann Uddevalla samtliga sina förlorade rättigheter åter. Staden utvecklades nu starkt under Anders Larssons tid som borgmästare. Han ordnade att ett nytt rådhus byggdes, han blev stadens störste skeppsredare, men också andra borgare gynnades under hans styre. Nedanför Agneberget startade han ett tobaksspinneri och på en tomt som kallades Borgmästarens trädgård  lär han även ha odlat tobak. Spinneriet var i verksamhet tills i slutet av 1800-talet. Gården till Kungsgatan 26 kallas än i dag Spinnaretometen och ännu kan man se bottenvåningen på den byggnad som uppfördes år 1751. Förmodligen på initiativ av Anders Larsson startade ett antal borgare i Uddevalla år 1667 ett gemensamt företag; Uddevalla Sågbruksintressenter. Han blev i varje fall den mest inflytelserike av intressenterna. Man lade under sig trävaru- och sågverksamheten i framför allt Bäve- och Valboåns samt Örekilsälvens dalgångar. År 1695 förfogade intressenterna över inte mindre än 32 sågar i Valboån och Örekilsälven och i Bäveån fanns minst ett tiotal liksom lika många kvarnar. Bara i Strömfallet fanns tre sågar och fyra kvarnar.

 

Fogden hade eget gårdsimperium

 

Anders Larsson byggde upp sitt eget gårdsimperium på Orust. I Torps socken omfattade det ett stort område mellan Torp och Slussen. Men även i Myckleby och Tegneby socknar ägde han gårdar. 

 

Gårdarna i Torp var :

Assmunderöd (inköpt 1676, släkten ägde t.o.m. 1735)

Blibräcka (inbytt 1669)

Groröd (inköpt 1676)

Höggeröd (pantsatt till Anders Larsson)

Nöteviken (inbytt 1669, änkan sålde 1700)

Stenshult (halv del  inköpt 1663  av änkan Anna för 59 rdlr)

Ström (inköpt 1669, änkan sålde 1700)

Övra Ödsmål (donerad till Anders Larsson 1669, svärsonen övertog)

Gårdarna i Myckleby var :

Gunneröd, Gård nr 2  (änkan sålde  1700)

Gården i Tegneby var :

Fläskum (inköpt 1663 för 57 rdlr)

 

Det kanske inte alltid var så roligt att tjäna dräng på dessa gårdar. I domboken berättas från vintertinget 1664 hur en dräng lämnat sin tjänst innan avtalat tid lupit till ända. Han föreläggs återgå om han vill slippa återbetala hela sin årslön.

Skog var naturligtvis hårdvaluta och i domböckerna berättas om hur Anders Larsson försöker lägga beslag på en skogsteg i Fjälla. Den skogen gick han dock miste om.

 

Hämnd och häxprocesser

 

Anders Larsson blev som borgmästare inblandad i de häxprocesser som för Bohusläns del började i juni 1669. Dansk lag tillämpades ännu i Bohuslän och den tillät tortyr. Anders Larsson var inte sen att utnyttja den nya situationen för att hämnas på Jöns Gullbrandsson i Vräland. Han var en av de första som blev hämtad. Det hade inte gått att få fast Jöns för uppvigling, men nu dömdes  han för häxeri till att avtjäna straff på Marstrands fästning. Han tilläts dock frigång och vistades i hemmet. Han var nu gammal och sjuk och dog strax därefter. En änka, Kari Joens, fick genomlida den gräsligaste tortyr men erkände trots detta aldrig.

Anders Larsson företrädde Uddevalla vid sju riksdagar mellan åren 1668 och 1697.

Sommaren 1670 bestod Rådhusrätten av följande medlemmar: Borgmästare Anders Larsson , samt de sju rådmännen Per Nilsson, Lars Lemmike, Torger Willums, Jörgen Werner, Torkel Eriksson, Anders (Olsson) Linborg  samt ytterligare en medlem som dock p.g.a. sjuklighet inte kunde deltaga i rättens möten.

När Börge Nilsson Bagge var rådman och vice borgmästare hände det sig att Anders Larsson försnillade stadsräkenskaperna. Bagge ställde då misstroendevotum och detta resulterade i att Bagge åtminstone vid det tillfället fick företräda Uddevallas borgerskap i riksdagen.

 

Danskarna kommer igen

 

År 1675 utbröt den s.k. Gyldenlöwenfejden då Danmark/Norge försökte återtaga Bohuslän. Kriget varade till 1679. År 1676 slog Gyldenlöwe svenskarna vid Uddevalla. Anders Larsson fick  då ge sig av från både Uddevalla och Orust som kom i fiendehänder. Lika bra gick det inte för hans bror Johan Larsson. Han var länsman och en av hans uppgifter var att biträda fogden. I ett domboksprotokoll finner man att Johan vid ockupationen av Orust 1676 flyttat till Marstrand. Staden faller 1677 och han förs som krigsfånge till Norge, där han satt i husarest till krigets slut. Två veckor före jul 1676 var Orust åter i svenska händer och Anders Larsson är tillbaka där. Ganska snart fick han ge sig iväg igen, då krigslyckan åter vände.

En paragraf ur Fräkne Härads domböcker 1690 berör en händelse, "mysteriet med de försvunna plankorna", under kriget 1676-79 där Anders Larsson är inblandad:

Samtlige nämnden och allmogen i Fräkne betygade enhälligt på tillfrågan att borgmästaren herr Anders Larsson hade kommission i kriget av sahl. guvernören Harald Stake att låta bygga tvenne skepp och skulle därtill låta hugga här uti skogarne. Detta har också borgmästaren verkställt. Virket har med största möda blivit nedhugget och till största delen av allmogen blivit nedfört till stranden, därest borgmästaren legt sågare, vilka det i plankor skurit, men ej njutit ringaste plank eller annat virke, utan allt som låg vid stranden blev av fienden i flottar lagt och avfört från landet. Detta vittnar också jägmästare Petter Raswildh vara sanning.

Anders Larssons framfart på öarna har givit genklang ända in i våra dagar. Ännu i början av vårt sekel berättades på Tjörn sägnen om Alf i Tångered och den elake fogden. Under Gyldenlöwefejden fanns i Tångered två gårdar. Den ena hade Margaretha Hvitfeldts make Thomas Dyre tagit för skuld. I den andra gården bodde Alf. Han blev utkallad och var hemifrån i flera år. Hustrun hade  det svårt att klara sig ensam på gården. Sägnen berättar att Anders Larsson var en av de värsta fogdar man haft på öarna. Han var både orättvis och rovgirig. Han pressade Alfs hustru och till slut tog han gården för obetald skatt. När Alf kom hem blev han rasande och red i full krigsmundering till Övra Ödsmål. Fogdens hund kom emot honom, men Alf drog värjan och rände den i hunden. Alf gav fogden ett ultimatum, om han inte ögonblickligen gav honom hans gård åter skulle han få röna samma öde som hunden. Anders Larsson vågade inte göra annat än att ge Alf gården åter. Man kan fråga sig om det ligger någon verklig händelse bakom denna sägen. Anders Larsson var knappast känd för att backa. 

 

Epilog

 

Fredagen den 9 maj 1690 utbröt en storbrand i Uddevalla som utplånade nästan hela staden. Elden hejdades först vid torget, framför Borgmästare Anders Larssons bostad. Detta var säkerligen ett mycket hårt slag för de flesta borgare i staden. Anders Larsson var nu en gammal man vars livsgärning snart skulle vara avslutad.

Vid sekelskiftet hade Uddevalla omkring 1.600 invånare. Strax innan hade, av åldersskäl, Anders Larsson avgått som borgmästare. Han dog den 12  mars 1699 i en ålder av 76 år. Anders Larsson var först gift med Bodil Påvelsdotter och senare Katarina Wickenberg. Han hade endast döttrar och alla blev de gifta med rådmän. Svärsonen Lars Silentz utnämndes nu av kungen till ny borgmästare trots borgarnas protester. Dock fick han senare en gata, Silentzvägen, uppkallad efter sig. Anders Larssons dotter Elsa blev gift med rådmannen Samuel Reuterberg som 1715 bosatte sig i Torps socken på Orust. Han ägde där gårdarna:  Övra Ödsmål, Assmunderöd, Blibräcka, Groröd och Skala.

 

 

Litteratur och handlingar: 

Fräkne, Bygd och folk i gången tid av Herbert Christensson

Historien om Uddevalla av Ulf G. Eriksson och Gunnar Klasson (sid. 38-42 samt 46-52).

Jöns Gullbrandsson i Vräland av Folke Almegius

Länstyrelsens arkiv i Göteborg; brev till Anders Larsson.

Margaretha Huitfeldt av Beata Losman.

Några sägner om Margareta Hvitfeldt och hennes släktingar av Olaus Olsson och Wilhelm Cederschiöld

Orusts och Tjörns dombok 1662-67 av Folke Almegius

Riksarkivet; Brahe/Skokloster.

Uddevalla stads historia, del I av S. Kristiansson (sid. 181-243 samt 272-334).

Uddevalla Sågbruksintressenters handlingar; Föreningsarkivet.
Gunnar
Klasson, Bohusläns Museum i Uddevalla.

Text: Bo Olsson


Senast uppdaterad 2011-01-16 . Har du synpunkter på innehållet kontakta webmaster@uaslektforskare.se