Kapitel 2
Syn i Hultås
av Stig Sjögren
Som vi sett i föregående kapitel, har Regementskvartermästaren Petter Rundbohm anslagits Hultås till sin hemvist. Han var inte nöjd med skicket på gården och begär syn.
Hultås är den största gården i Dragsmarks socken och ligger längst västerut på Bokenäset, i det som idag är Uddevalla kommun.
1682 den 2 mars hålls ett extra ordinarie ting på Hultås.
Instämda är salig Hendrichs i Hultås arvingar. Med Hendrich avses Henrik Andersson på Södra Hultås, som avlidit.
(Henrik Andersson är en anfader till författaren, vilket är av ringa intresse för någon annan än författaren själv och hans närmaste, men eftersom vi släktforskare gärna associerar oss med våra anfäder, även långt bak i tiden, kan ibland objektiviteten ifrågasättas. Därför anges fortsättningsvis när någon nämnd person är författarens ana).
Arvingarna som anges av rätten är:
Mattias Engelbrektsson i Röe, Bro socken. Gift med Henriks dotter Anna.
Per Påvelsson i Islandsberg, Skaftö. Gift med Henriks dotter Margareta (förf. anor).
Engelbrekt i Baggetorp, Skredsviks socken. Gift med Henriks dotter Karin.
Tore Nilsson i Hultås. Gift med Henriks dotter Ingeborg.
Jacob Henriksson i Gunnarsby, Skredsviks socken. Son till Henrik.
Protokollet från synen på Hultås har tidigare förtjänstfullt refererats och kommenterats av Sven Rydstrand.
Nedanstående referat innehåller ibland andra tolkningar av ord i texten, men i allt väsentligt är innehållet detsamma som hos Rydstrand. Några gånger skiljer sig slutsatserna.
Sunnervikens Domstol
Pro Anno 1682
Anno 1682 den 2 mars är efter hans höga nådes General Major och Landshövdingens högädle och välborne herr Georg Ludwig Lybeckers skriftliga befallning daterad den 10 februari 1682 hållet Extra ord. Ting på Bokenäs och gården Hultås efter Regementskvartermästarens Petter Rundbohms begäran mellan honom och salig Hendrich i Hultås arvingar angående samma gårds stora bristfällighet, vilket hemman samma Regementskvartermästare till hemvist anslaget är.
Som framgick av föregående kapitel hade Lybecker under 1681 lyckosamt
genomfört försvenskningen av Bohuslän. Därmed gällde svensk lag i praktiken och officiellt från 1682.
Under den danska tiden var de bohuslänska arrendatorerna vana att vid tillträdet till gården erlägga en penningsumma, en s.k. livstidstaga, som garanterade dem rätt att behålla gården under sin återstående livstid. Den Koldingska recessen av år 1658 hade till yttermera visso slagit fast, att ingen bonde fick drivas bort från sin arrendegård, så länge han höll gården vid makt och erlade sin skatt i laga tid. Samma bestämmelser skulle gälla för hans änka.
De svenska lagarna gav inte arrendatorerna samma garantier.
Lybecker avlider i nov. 1682 och efterträds av generalmajor Johan Benedikt von Schönleben.
Hosvarande i kronans befallningsmans ställe Länsmannen välbetrodde Sven Andersson med nämnden som konjungerades (förenades) tillsammans av Lane och Stångenäs skibreidor;
Sven i Bråten Bengt i Grytingen
Christen i Åker Jacob i Linhult
Anders i Torsberg Otto i Lööken
Oluf i Broberg Anders i Fuglekärr
1. Blev så först av nämnden besiktigat husen där voro, efter husesyns ordnings innehåll.
Och befanns där en stuga, alldeles fördärvad, som skall av nyo uppbyggas och värderades efter nämndens och mätismanna ordens till att kosta 30 daler och 2 öre silvermynt.
En stuga som befanns på att vara ett ofärdigt tak uppå, och 9 stockar förruttnade. Värderades till dess reparation 6 daler 4 öre silvermynt.
En kölna, vari befanns 14 stockar och 5 tiljor fördärvade. Värderades för 2 daler och 6 silvermynt.
Ett brygghus varuti taket och ryggåsen är odugligt med 3 andra ruttna stockar. Värderades för 2 daler 8 öre silvermynt.
En bod med loft varest fanns syllarna fördärvade samt hela byggnaden står och lutar. Värderades för 10 daler silvermynt.
En lada med loge hö är nerrutten och taket fördärvat. Värderades för12 daler silvermynt.
Ett fårhus som befanns odugligt med rystet och 7 stockar. Värderades för 2 daler silvermynt.
Ett fähus vari finnes 3 ruttna stockar samt rystet och taket odugligt vilket värderades med arbete och allt för 4 daler 8 öre silvermynt.
Ett gethus vari fanns tak odugligt och däri 6 stockar nedruttna. Värderades för 2 daler 26 öre silvermynt.
Ett stall befanns taket odugligt och däri 6 stockar nedruttna. Värderades för 5 daler 8 öre silvermynt.
Ett svin hus med en lada. Vad därpå felas känns Tore till att uppbygga och reparera för det han brukade år 1681.
Detta förutom fanns där tvenne vedstugor med tvenne bodar under som Regementskvartermästaren med sin egen omkostnad haver reparerat och påkostat, vilket i föreskrivna specifikation på huserötan är uppräknat.
Belöper så bemälte husröta till 77 daler 27 öre silvermynt.
Och som ovanskrivne åbo Salig Hendrich i Hultås med sin hustru haver hemmanet Hultås över 50 år bebott och ej mera byggt där och bekostat än ett fähus och vad annan reparation kunna vara gjord, finns så ovanskrivna besiktelser i nogast rätta, dess bristfällighet vara uppräknat och sedan efter nämndens och mätismanna ord som värderat. Vilket belöper till 77 daler 27öre silvermynt.
Rättens utslag:
Blev alltså för rätten pålagt och avsagt att de samtliga arvingarna som är välbetrodde Mattis Engelbrektsson i Röe, Per Påhlsson på Islandsberg, Engelbrekt i Baggetorp, Tore i Hultås och Jakob i Gunnarsby att de antingen själva av sin egen bekostnad uppbygger gården som specificerat står, så lagligt som det sig bör eller efter proportionen utlägga de 77 daler och 27 öre silvermynt till ädle och manhaftige Regementskvartermästaren eller till den gården uppbygga och reparera vill.
Och som där befunnits bord med sängar då salig Hendrich tillträdde bruket, stått för honom, men nu äro arvingarna borttagna, vilket de böra efter lag dit skifta igen.
77 daler silvermynt motsvarade vid tiden ungefär årslönen för en snickare.
Sannolikt är denna utgift kännbar för arvingarna i den svåra efterkrigstiden. Ett exempel är arvingen, bonden Per Påhlsson på Islandsberg, som är instämd till vintertinget på Orust den 4 och 5 mars 1684 i ett skattemål. Där står att han varit en välförmögen man, men under sista kriget olyckligen blivit ruinerad, samt all egendom i löst och fast genom eld och brand förlorat.
Hade tinget hållits några år senare, skulle förmodligen arvingarna ha kommit lindrigare undan. När Rutger von Ascheberg själv på allvar tog sig an det bohuslänska indelningsarbetet 1685, insåg han att de hemman som anslogs åt officerarna ofta var i ett miserabelt skick. Han underströk denna synpunkt i ett memorial, som han föredrog för kungen i februari 1685 och lyckades också utverka hans tillstånd, att officerarna till en början skulle få byggnadshjälp för iståndsättande av sina boställen.
Vid ett besök hos kungen i april 1689 framhöll Ascheberg åter den dåliga standarden på många officersboställen och kungen beslöt, att de som behövde byggnadshjälp skulle erhålla sådan från kronan.
Upplysningen ovan att Tore ”brukade år 1681” stämmer med mantalslängden för 1682, daterad 10 dec. 1681, där Tore med hustru står upptagen som åbo för Södra Hultås. Enligt Orust och Tjörns häradsrätt 14 maj 1682 i striden om Lindholmen, står att Tore är son till Nils Påskesson på Hultås (Norra). Han är alltså inte son till Henrik, som Rydstrand anger, utan svärson.
I första tillgängliga mantalslängd 1669 och fram till 1674 finns Henrik med hustru i Hultås. 1675 till 1681 års längder saknar Henrik, men upptar en hustru och en dotter och nämner Anna som åbo. Denna Anna skulle kunna vara Henriks hustru, men är troligare hans dotter som gifter sig först med Kristen Eriksson Brun i Röe, Bro socken och efter hans död med Mattias Engelbrektsson. I 1685 års längd dyker Petter Rundbohm upp för första gången.
Sista mantalslängd där Henrik finns med är daterad 24 jan. 1674, då tillsammans med hustru, 1 dräng och 1 piga. Den 25 feb. 1675 står inte Henrik längre för gården utan Anna (på gården anges hustru och en dotter).
Härav torde slutsatsen bli att Henrik Andersson dött 1674 eller tidigt 1675, vilket i så fall inte stämmer med Rydstrands uppgift att Henrik dött 1681.
Uppgiften i protokollet att Hendrich med sin hustru bott över 50 år på gården skulle kunna tolkas så, att de flyttat in c:a 50 år före hustruns död 1681. De skulle då ha efterträtt klosterfogden Antonius Ottoson, som brukade Södra Hultås till ungefär 1630.
När och var Henrik föddes och vilka som var hans föräldrar, har författaren inte lyckats utreda. Troligen är han född runt 1600 och säkerligen har hans gård plågats av båda sidor under de många krigen. Regementschefen Ashebergs förståelse för folkets lidande, som tidigare relaterats, delas uppenbarligen inte av hans Regementskvartermästare. Det kan tyckas ogrannlaga att klaga på gårdens skick, när regementet inte lyckats försvara ens sina egna gårdar under Gyldenlöwefejden några år tidigare. Skälet är antagligen att Petter Rundbohm var orolig för, att han senare skulle bli ersättningsskyldig för gårdens förfall. Han hade goda grunder för denna oro för i 1684 års reglemente uppgavs att en boställsinnehavare, då han flyttade, fick böta även för den husröta som uppstått, då hans föregångare bott på hemmanet.
Regementskvartermästaren Petter Rundbohm var kvartermästare vid Riksenkedrottningens livregemente till häst 1674, kornett 1676, löjtnant 1677 och regementskvartermästare 1677 till sin död 1711.
I Dragsmarks kyrkböcker förekommer Petter Rundbohm som fadder två gånger 1685, en gång i Örtorp och en gång i Munkeby, men aldrig i Hultås.
Regementskvartermästaren var adjutant till regementschefen och kan betraktas som dåtidens stabschef, i regel med kaptens grad. Som framgått av rättegångsprotokoll i striden om Lindholmen och ovanstående är regementskvartermästaren tillslagen Hultåsgårdarna i vart fall 1681 och 1682 och finns kvar där enligt mantalslängderna 18 december 1685. Vid indelningen 1685 blev Norra och Södra Hultås boställe åt 1:a respektive 2:a trumpetaren vilket också framgår av mantalslängden 1688. Från 1720 blev Hultåsgårdarna åter regementskvartermästarboställe vilket de var intill 1833. Gårdarna tycks mestadels ha varit utarrenderade.
Hultås var sedan gammalt en kronogård, som blev klostergård när Håkon Håkonsson på 1200-talet skänkte denna och många fler gårdar till det nyanlagda Dragsmarks kloster. Ibland har Hultås varit en gård, ibland två, Norra och Södra Hultås. Enligt 1603-04 års jordebok låg 2 gårdar Hultås under klostret. Sekulariseringen i Norge inföll omkring år 1528 och Dragsmarks kloster hade fått världslig styrelseman redan tidigare. Rutger von Aschebergs intresse i gården har relaterats i föregående kapitel. Numera kan gården sägas vara en kronogård, förvaltad av Sveaskog AB. Från gården har ett 70-tal större och mindre fastigheter avstyckats genom åren.
Andra punkten vid det extra ordinarie tinget den 10 feb. 1682 handlade om Hultås granngård Örtorp.
2. Oluf Olufsson begärde att upptaga det halva hemmanet Örtorp i Dragsmarks socken, som öde legat sedan anno 1676…
Detta är ett av många exempel på normalt bärkraftiga hemman, som blivit övergivna eller åtminstone oförmögna att betala skatt under Gyldenlövefejden.
Vidare i protokollet:
… förorsakat av snapphanen Långe Lasse, som gav sig till fienden…
Men det är ju en helt annan historia.
Källförteckning
Sunnervikens Domstolsbok 1682.
Rättsfall, beskrivningar och brev rörande Morlandas befolkning 1680-1719,
tolkningar av Rolf Berlin.
Dragsmarks mantalslängder.
Dragsmarks kyrkoböcker.
Kungl. Bohusläns Regemente och dess hembygd. H. E. Uddgren.
” ” ” 1661-1920. Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar. W. Zetterberg och H. E. Uddgren.
Bland bohuslänska bönder på Karl XII: s tid. Sven Rydstrand.
Vad kostade det? Lars O Lagerqvist, Ernst Nathorst-Böös.