Rapport från en utflykt till platsen för ett av Sveriges största Järnbruk

Rapport från en utflykt till platsen för ett av Sveriges största Järnbruk.
(detta bruk ett s.k. manufakturverk stod en gång för 1/10 av Sveriges hela tillverkning av stångjärn).

En gråkulen dag i början av november gjordes ett besök på Kollerö, som ligger på en ö i Risån vid gränsen mellan Bäve socken och Väne-Ryr, av Per-Åke Olsson, Stig Sjögren och undertecknad.

Efter att vi parkerat vid Skansens gårdshandel tog vi oss runt ön orienterande efter en lantmäterikarta från 1725 ritad av lantmätaren Wilhelm Kruse.
(OBS kartan är inte orienterad i norr.)

Kollereds Bruks byggnader på en holme uti Bohus Lähn
Nr 1.   Brukspatronernas boningar.
Nr 2.   Ladugårdshus.
Nr 3.   Kryddgård.
Nr 4.   En liten stuga.
Nr 5.   Ståhlugn.
Nr 6.   Kohlhus.
Nr 7.   Klensmidia.
Nr 8.   Hammarbyggnad.
Nr 9.   Brädsåg.

Uti Elfsborgz Lähn
Nr 10. Miölqvarn.
Nr 11. Hantvärks husen.

Bruket anlades år 1724. Genom Kruses karta vet vi anläggningens omfattning då bruket året därpå fick sina privilegier. Anläggningen växte snabbt. En förnyad kartläggning av Sillered gjordes år 1740 av lantmätaren Johan Diedrick Striedbeck. Denne följde Kruses exempel och kartlade brukets alla byggnader. Dessa hade under den gångna 15-årsperioden mer än fördubblats till antalet. "Åker och ängen inom det tidigare öde hemmanet Sillered var med mycken möda och kostad uppodlad". Detta hade tydligen gjorts av brukets smeder. Tyvärr har vi inte hittat denna karta. År 1906 fanns fortfarande snickerifabrik, såg, kvarn och smedja i Kollerö. I Otto Sjögrens "Sverige. Geografisk Beskrivning" (1933) är bruket antecknat som nedlagt.

På platsen Nr 1. Brukspatronernas boningar, ligger idag en byggnad troligen av betydligt senare datum.Den brädsåg Nr 9. som låg i forsen har ersatts med ett kraftverk som drivs av Uddevalla Energi och har en fallhöjd på över 11 m. När vi går ner förbi fallet med kraftverket ser vi fundamenten efter två broar troligen byggda i början av 1800-talet för att säkerställa de mycket omfattande transporterna som fodrades dels för att få fram det ämnesjärn som behövdes för produktionen av stångjärn och andra produkter från bruket och dels för transporter till Uddevalla hamn för utskeppning av de färdiga produkterna och för att få fram kol och bränsle till ugnarna.

Fundamenten från den nedre bron som består av landfäste på båda sidorna och en mittpelare delvis placerad nere i ån.

Stig och Per-Åke kollar det smide som håller samman fundamentet (se bilden nedan).

Strax bredvid fundamentet för den nedra bron finns resterna av Nr 5. Ståhlugn (uppe till höger).

Vid vår fortsatta promenad kommer vi förbi Nr 3. Kryddgården har tydligen varit i bruk fram i våra dagar kanske i någon annan form.

Efter en rundtur på den norra udden av ön går vi över den lilla ån på en liten bro och vidare på en stig som idag används som ridstig, av den verksamhet som bedrivs på gården Skansen.

Det är svårt att tänka sig att denna idyll i Bäves utmarker en gång måste ha varit en sjudande verksamhet, med en stor produktion av stångjärn och andra produkter. Alla transporter till och från bruket sköttes av hästforor. En enda körsven styrde ofta en hel karavan på 12 till 15 vagnar medelst rop och kastade stenar enligt Linné som på hemväg från Uddevalla 1746 mötte en sådan fora. Bruket hade tydligen en egen präst vilket man kan utläsa i Bäves kyrkoböcker där många från gårdarna och torpen på bland annat Ö. Bräcke och Fagerhult inskrivs som vigda och döpta på Kollerö.

Det märkliga är att med några få undantag har detta inte lämnat några spår efter sig i den svenska historien eller litteraturen.

Källor har varit en artikel "Kartor med råge" av Alfred Örback, "Uddevalla Stads Historia" av Sten Kristiansson och "Mot Havet" av Bengt Nordlund.
(Mot Havet är en mycket intressant och läsvärd bok för släkt- och hembygdsforskare).

Text och foto Per Bergkvist